Dopning är användning av förbjudna substanser eller metoder för att förbättra prestationsförmågan inom idrotten. Reglerna är gemensamma för större delen av världsidrotten och samlas i världsantidopningskoden, som administreras av Wada.
Världsantidopningsbyrån Wada bildades 1999 och har sitt säte i Montreal. Byrån beslutar varje år om dopningslistan, som träder i kraft den 1 januari och räknar upp vad som är förbjudet. Listan är indelad i substansgrupper som anabola medel, hormoner, stimulantia, narkotika och cannabinoider, i förbjudna metoder som blodmanipulation och genteknik, samt i preparat som betablockerare som är förbjudna i vissa grenar. Vissa substanser är förbjudna hela tiden, andra bara i tävling, och idrottare med medicinska behov kan ansöka om dispens. Världsantidopningskoden infördes 2004 och revideras med jämna mellanrum. En ny version av koden träder i kraft den 1 januari 2027.
Prov tas både i samband med tävling och utanför tävling, oanmält. Urin- och blodprov delas i ett A-prov och ett B-prov, och visar A-provet en avvikelse kan idrottaren begära att B-provet analyseras. Elitidrottare i särskilda kontrollgrupper lämnar vistelserapportering så att de kan hittas för test, och upprepade missade kontroller räknas i sig som en regelöverträdelse. Det biologiska passet följer en idrottares blod- och hormonvärden över tid och kan visa på manipulation även utan att en enskild substans påvisas.
Bland de mest omtalade internationella fallen finns Ben Johnson, som fråntogs OS-guldet på 100 meter 1988 efter ett positivt prov, och Lance Armstrong, som 2012 fråntogs sina sju segrar i Tour de France efter den amerikanska antidopningsbyråns utredning. Under 2010-talet ledde utredningar om systematisk dopning i Ryssland till att landet under flera mästerskap stängdes av från att tävla under egen flagg. I Sverige sköts arbetet sedan 2021 av Antidoping Sverige, en fristående organisation som ägs av en stiftelse bildad av Riksidrottsförbundet. Omkring 3 500 till 4 000 dopningskontroller görs varje år i svensk idrott, och misstänkta överträdelser prövas av Dopingnämnden med Riksidrottsnämnden som överinstans.
