Magnus Wislander gör en satsning – i en helt annan sport.
Men i helgen var olyckan framme.
– Jag är pissenervös varje gång jag står på startlinjen, värre än jag någonsin varit inom handbollen, säger han.
Magnus Wislander är en av Sveriges absolut främsta handbollsspelare genom tiderna, och en riktig ikon inom sporten. Ett kvitto på det kom inte minst då han utsågs till 1900-talets bästa handbollsspelare – i hela världen. En enorm bedrift som sent kommer att glömmas bort.
”Det var irriterande”
Mittsexan var såklart en superkugge i det svenska landslaget, där han var med och vann sanslösa två VM-guld, fyra EM-guld och dessutom blev det hela fem SM-guld. Wislander var en given del av framgångssagan som var ”Bengan Boys”, tränade av Bengan Johansson. Efter karriären har han hållit sig kvar inom handbollen som såväl ledare som expert – men nu är det en annan sport som förgyller hans vardagar. En rejält oväntad sådan.
Efter att ha varit med i ett tv-program så fastnade Wislander för folkrace, där han nu inlett en karriär, någonting han sysslat med i över två år, och han har redan hunnit med att vinna tävlingar. Men i helgens tävling i Hällefors så var olyckan framme – och legendaren kraschade för första gången.
– Jag studsade upp på en stor kant och då började bilen luta. Jag körde på två hjul ett tag men insåg att det inte gick att rädda, säger han till Aftonbladet, och fortsätter:
– Det var inget märkvärdigt, mest lite irriterande.
”En underbar hatkärlek”
Missen gjorde att han missade A-finalen, men det var inte värre än att bilen kunde repareras och han var snabbt redo för B-finalen.
– Det obehagliga var att eftersom jag låg först så hade jag fem bilar som skulle passera. När man låg där upp och ner funderade man på om man skulle bli påkörd för då funkar inte skyddet på bilen på samma sätt. Då är man mer känslig. Men efter fem sekunder förstod jag att alla var förbi, säger han.
Magnus Wislander är tydlig med att folkracen betyder mycket för honom, och beskriver sammanhållningen mellan åkarna och på tävlingar som en familj. Men för egen del leder tävlingarna till mycket nervositet.
– Först mår man asdåligt inför första start. Jag är pissenervös varje gång jag står på startlinjen, värre än jag någonsin varit inom handbollen, säger han, och fortsätter:
– Men när man kört första heatet så släpper det lite. Du får en kick när du står där och väntar på det gröna ljuset och har fem högvarvade bilar jämte dig. Det blir en underbar hatkärlek till det. Sedan är det väldigt trevligt att umgås med folk utomhus. Det är lite idrottstjôt fast på annat sätt.