Mona Brorsson fick hålla in tårarna efter att hon meddelat att karriären snart är över.
Men när hon lämnade media gick det inte längre.
– Jag skulle bara kolla på mobilen och då stod jag där ensam och grät. Det var ett fint ögonblick, säger hon.
Det var under VM som Sveriges skidskytte-veteran Mona Brorsson meddelade att den här säsongen blir hennes sista. Hon gjorde sin första världscuptävling för tio år sedan, och har sedan dess varit en förebild för yngre åkare som Hanna Öberg och Elvira Öberg, i ett stjärnspäckat landslag.
Hyllats enormt
Mona Brorsson har under den senare delen av karriären växt fram som en stor favorit hos det svenska folket. Hon hyllas ofta för vilken otrolig lagspelare hon är, och när beskedet kom om hennes framtid så dröjde det inte innan hyllningarna fullständigt strömmade in, till den omåttligt populära Mona Brorsson.
För Mona Brorsson blev det närmast chockartat hur responsen blev efter hennes besked.
– Det har vällt in kommentarer och meddelanden på alla möjliga sätt och jag känner mig så enormt hedrad. Jag trodde liksom inte att folk skulle bry sig, om jag ska vara ärlig, så jag känner mig jätteglad och stolt över att man gjort ett intryck, säger hon till Expressen.
Avslöjar tårarna i smyg
Mona Brorsson fick tävla under Skidskyttekampen på Stockholms Stadion på måndagen, inför 10 000 på den fullsatta läktaren. När hon intervjuades skanderade samtliga hennes namn.
– Det var mäktigt, nästan lite känslosamt. Jag sa det, jag ska tävla igen, det får inte bli för mycket emellan. Jag hade fått en liten förvarning att det skulle bli någonting, men visste inte riktigt vad så jag blev lite tagen på sängen, säger hon.
Mona Brorsson har hittills hållit tårarna borta i intervjuer och från media, men det har trots allt varit känslosamt för henne.
– Jag får spara det till efter säsongen. Jag hade ett litet break down precis efter VM, efter att jag pratat med all media så hade allt gått bra. Sedan stod jag där helt själv, jag vet inte om någon såg det, jag skulle bara kolla på mobilen och då stod jag där ensam och grät. Det var ett fint ögonblick, säger hon.
