Jonna Sundling tog karriärens första individuella distansseger.
En skräll, enligt vissa.
Men inte enligt Sundling.
– Det är att bryta lite ny mark, säger hon.
Jonna Sundling har länge varit en av världens bästa sprintåkare. Hon har stundtals varit överlägsen i såväl mästerskap som i världscupen, men i distans har det inte blivit någon seger, och särskilt förvånande har inte det varit.
“Bryta ny mark…”
Det är ovanligt att rena sprintspecialister kan hävda sig på längre distanser. Samtidigt är det ännu mer ovanligt att åkare som vanligtvis är bäst på distans kan hota i sprint. Men i helgen vann Jonna Sundling 10 kilometersloppet i Nordamerika, före åkare som Frida Karlsson och Jessie Diggins. I loppet blev även sprintspecialisten Linn Svahn fyra.
För Jonna Sundling var succén efterlängtad, men även förvånande, då vinsten kom i en individuell start snarare än masstart, där spurten har stor betydelse.
– Jag har verkligen velat ha en distansseger. Sen trodde jag inte att det skulle komma nu när det var individuell start, jag trodde snarare den skulle komma i en masstart. Men nu blev det desto roligare, säger Sundling till SVT, och fortsätter:
– Det är att bryta lite ny mark.
Är inte förvånad
Jonna Sundling förstår att folk är förvånade över succén, men hon menar samtidigt att det är att dra det för långt att kalla det hela för en skräll.
– Jag har varit nära tidigare så på så vis vet jag att om jag har en bra dag kan det gå hela vägen, säger Sundling.
För Jonna Sundling var det osäkert hur det skulle gå för henne i loppet. Individuell start blir allt mer ovanliga.
– Normalt sett har man individuella starter nästan varje helg. Så det var en osäkerhet men sen försökte jag bara hitta rätt intensitet och driv på åkningen hela tiden. Det var kul att jag lyckades hitta en bra utgångsfart, säger hon.