Det här är ett gästinlägg av Manchester United-supportern Gustav Parment. Vill du också skriva gästinlägg på Sportbibeln.se? Kontakta oss på Facebook.
Jag älskar mitt lag. Jag älskar Man United.
Från den dagen jag såg Eric Cantona vika upp sina första Umbro-krage. Kvällen i Barcelona 1999 då jag svimmade av glädje efter vändningen mot Bayern Munchen. Dagen då Robin van Persie fick en Guard of Honour på Emirates efter att ha avgjort ligan med en drömvolley veckan innan.
Kärlek. Alltihop. Det har mest varit toppar under åren men dalarna har såklart funnits. Svackorna var däremot annorlunda förr, då svacka betydde en andraplats i ligan och inte uttåg ur cupen mot MK Dons.
”Det blåser mest på toppen” har min standardfras varit mot de människor som ifrågasätter hur det kan vara ångestladdat att heja på en av världens rikaste och mest framgångsrika fotbollsklubbar. Som att mina vedermödor inte gills när de ställs mot slitet att se Aston Villa få dyngstryk varje vecka.
Jag kan garantera er att mina hjärnspöken är på riktigt. Säsongen 2015/2016 är de direkt nedbrytande.
Problemet är att det inte blåser på toppen längre. Den här gången råder orkanvarning, det blixtrar, haglar och jag tror nästan jag skymtar drivis. Den här gången är det inte City, Chelsea eller Arsenal som jagar oss utan Southampton, West Ham och Watford.
Jag hade ingen aning om att det kunde vara så kallt på plats fem.
Det här tänker jag just nu:
• Jag tror att jag hejar på världens bästa fotbollslag, men egentligen håller jag på ett mittenlag i Premier league som gör 1.25 mål per hemmamatch. Min självbild är nedbruten. Jag vet inte vem jag är längre.
• Det är en tidsfråga innan dagen kommer då det uppdagas att Sir Alex mutat FA sedan 1986. Under samma veva kommer det fram att Sir Alex och domarbasen Howard Webb har firat jul tillsammans under hela 2000-talet. Skitstormen som då drabbar mig från mina kompisar är inte mätbar.
• Alla andra lag verkar ha en fast tränare. Vi tog in världens dyraste vikarie. Det enda han gör under matcherna är att färglägga figurer i sitt ritblock. Alla skriker efter ett offensivt spelsystem men van Gaal vill hellre visa Ryan Giggs vilka fina teckningar han gjort.
• Vår bäste spelare är 19 år och kostade en halv miljard. Jag kräks litegrann i munnen varje gång han tar en närkamp för det finns ingen förvarsspelare i Premier League som inte vill bryta hans skenben. Ryan Shawcross vill förmodligen bryta det på två ställen.
• Jag skulle sälja min njure på e-bay för att Cristiano Ronaldo ska komma hem till Old Trafford. Tyvärr är de oddsen högre än att Phil Jones vinner skytteligan i Premier League säsongen 2015/2016. Och då menar jag inte självmålsligan.
• Jag börjar kallsvettas av det faktum att ett lag som köpt spelare för 3 miljarder kronor de senaste säsongerna känns halvnöjda med en pinne borta mot Newcastle. Aldrig sedan byggandet av Hallandsåsen har pengar förvaltats så illa.
Skrivet av: Gustav Parment.
