Ingenting kunde stoppa Håkan Carlqvist.
Carla hoppade upp på hojen trots att han brutit två revben och hade en kotförskjutning i ryggen.
Det gav honom en efterlängtad VM-titel.
Håkan Carla Carlqvist var som ingen annan. Han var liraren som personifierade ordet vinnarskalle, och som aldrig gav upp oavsett vad som kom i hans väg. Få idrottare i svensk historia har varit så skadebenägna som Carla, men det var ingenting som stoppade honom.
Gav aldrig upp
Håkan Carlqvist blev en omedelbar publikfavorit hos alla i Sverige, med sin showiga attityd och sin helsköna personlighet. Carlqvist är mest känd som motocross-åkaren som unnade sig att stanna hos publiken och smaka på en bira innan han åkte i mål. Carla bjöd alltid på det där lilla extra, och så råkade han vara en hejare på sin sport också.
Håkan Carlqvist blev i början av 80-talet den första motorutövare att få Bragdguldet sedan Ove Fundin fick det 1961. Håkan Carlqvist fick Bragdguldet efter att ha vunnit VM-titeln i 500cc-klassen. Och sättet han vann det på var inget annat än Bragdartat. Carla hade det alltid kämpigt med skador, och den säsongen var verkligen inget undantag. Snarare tvärtom.
”Gjorde jävligt ont”
Under en tävling i Frankrike ramlade Carlqvist så illa att han bröt två revben och fick en kotförskjutning i ryggen. Många hade nog gett upp då, men Carlqvist visste att han behövde VM-poängen. Han vann totalsegern med åtta poängs marginal, så de tolv poängen som han drog in – genom att köra med brutna revben – visade sig vara hyfsat viktiga.
Och det var sådan han var, Carla. Och han tvekade aldrig på om det var värt det.
– Jag visste att jag kunde vila två veckor efter det och tog chansen. Och jag gjorde rätt, även om det just då gjorde jävligt ont. Men det tänkte jag inte på när jag öppnade segerchampagnen i Holland med VM-bucklan i hand efter en seger på åtta poäng, sa han när han tilldelades Bragdguldet.
Han fortsatte sedan:
– Det var det största ögonblicket i mitt liv, inklusive det här med Bragdguldet.
