Jose Théodore storspelade när han kom till SHL.
Trots att han kanske inte var fläckfri vid sidan av isen.
– Vi fick höra av tränarna: ”Bry er inte om vad som händer vid sidan av isen”, säger profilen Christian ”Fimpen” Eklund.
Det var under säsongen 2004/2005 som SHL plötsligt flockades av världsstjärnor som i vanliga fall sällan hade satt sin fot för att spela ishockey i Sverige. Man kom inte överens om något avtal i NHL, vilket ledde till en lockout – och sällan har en SHL-säsong varit så underhållande som när världsstjärnorna anslöt.¨
”Kom hem vid 04…”
Djurgården fick stjärnskott som Daniel Tjärnqvist, Dan Boyle, Marcus Nilsson – och även Djurgårdsprofilen Nils Ekman. Christian ”Fimpen” Eklund var där sedan tidigare, och minns särskilt målvaktsparet Marty Turco och José Théodore, som då var en av världens bästa målvakter.
– Vi hade ju målvakterna… Theodore och Turqo, men Turqo åkte ju hem. Han försvann efter sju-åtta matcher för att han hade fått ”bad habits”. Det var inget mer med det… Han var ju så jävla bra med klubban, så han kunde ju sköta våra uppspel. Det var galet, säger Fimpen i podcasten Släpp Sargen.
Men det var annat som stack ut med målvakterna, förutom om hur extremt skickliga de var. Vid sidan av isen var de nämligen inte direkt som traditionella SHL-spelare.
– De var riktiga proffs, så de kunde ta det lite lättare utanför isen… Theodore kunde ju komma hem 04 på natten, liksom. Man bah: ”Amen vafan, vart fan är Theo på värmningen liksom?”, säger Eklund.
Höll sitt löfte
Eklund berättar även att Théodore, trots sina vanor att vara ute sent, aldrig tvekade på sig själv, vilket även ledde till ett vågat löfte.
– ”Äh, det är lugnt, han har lovat oss att hålla nollan”. Och det sjuka är att han gjorde det också. Man fick liksom bara lämna såna stjärnor för sig själva, för de körde sitt eget race, säger han.
Men på isen var det aldrig några tvivel om vilka otroliga stjärnor det rörde sig om.
– Jag vet att tränarna sa det, att bry dig om vad vi gör på isen, bry dig inte om vad som händer utanför isen, och det kändes ju lite NHL-igt. Liksom: ”Jag gör vad jag vill, men jag kommer leverera”. Men de var ändå alltid där först på cykeln, och körde hårt, det var liksom inget lall så. Men de gillade att kika lite i Stockholm också, säger Eklund.
