Daniel Widing vann SM-guld – och tokhånade motståndartränaren Bert Robertsson.
Flera år senare fick tränaren sin hämnd.
– Jag kände att ”det här kommer aldrig att gå”, säger Widing i podcasten ”Släpp Sargen”.
Daniel Widing meddelade förra veckan att han avslutar sin långa och framgångsrika karriär. Totalt blev det över 600 matcher i SHL, i hela sex olika klubbar, för Widing som så sent som förra säsongen tillhörde både Luleå och Djurgården.
Stora guldutspelet
Karriärens höjdpunkt för Widing kom garanterat 2012, då han med Brynäs vann karriärens enda SM-guld. Widing hade i media en central roll i hela finalserien, då han framför allt var i ett uppmärksammat bråk med Skellefteås dåvarande assisterande tränare Bert Robertsson. När Skellefteå sedermera förlorade finalserien så var Robertsson i tårar, vilket Widing inte missade.
Under Brynäs guldfirande passade Widing nämligen på att nämna att SAIK-tränarens tårar efteråt var det bästa med hela guldet.
Lite mer än två år senare, till säsongen 14/15, landade Widing i just Skellefteå – där Robertsson var kvar som coach. Profilen berättar i podcasten Släpp Sargen att han var rejält nervös inför återseendet.
– Jag gick in där på kontoret. Han (Robertsson) reste sig upp och sa ”tjenare Widing, fan vad kul att se dig!”. Sådan jäkla positiv energi! Han tog mig i hand och sa att det skulle bli kul att jobba ihop. Alltså Bert är en superhärlig människa. Prestigelös tycker jag också att han är. Jag gillar Bert. Vi blev ”buddies” direkt där kan man säga, säger Widing.
Klockrena hämnden
Några dagar senare var det dock dags för triathlon – och då hade tränaren förberett en lite revanschartad ”present” till nyförvärvet Widing.
– Man ska simma, löpa och cykla. Under veckan innan samlar man på sig poäng – och ju fler poäng du får, desto mer försprång får du. Jag hade väl kommit från … inte världens bästa egenträning, kan man säga. Jag startade inte topp tre, haha. Jag var långt bak där, fick göra min simning, är ändå inte sist ut från simhallen. Tror jag är näst sist, säger han, och fortsätter:
– Sedan ska vi springa upp för en skidbacke som ligger intill simhallen. Upp och ner där. Vid växlingen till cykel är jag toksist. Jag kommer ner där och då ska vi cykla långt – och då har han, Bert, ställt fram den rostigaste damcykeln jag någonsin sett. Jag kände att ”det här kommer aldrig att gå”, men hoppar upp på den och tänker att jag får bita ihop.
Men det hela var alltså bara en liten hämndaktion från Robertsson, som erkände buset och lät Widing få tävla rättvist mot de andra spelarna.
– Jag ser ju att han står lite längre bort och flinar, men när jag är på väg där så ropar han ”Widing, jag bara skojar, här har du cykeln!”. Det var en rolig start liksom – med glimten i ögat. Det vore dock roligare om han hade släppt iväg mig på den där cykeln. Jag hade inte kommit i mål än, säger han.
LÄS MER: Profilen Robin Figrens svar om framtiden – ger nu besked om spel i SHL igen: ”Känslan säger att…”
