Det är tacklingen som fick varenda svensk att hålla andan.
Efter Eric Lindros monstertackling så var Andreas Dackell så väck att Daniel Alfredsson fick komma in på isen – som tolk.
– Det var som att åka in i en betongvägg, säger Dackell.
Eric Lindros är en av de mest fysiskt fruktade spelarna någonsin i NHL, och med sina 194 centimeter och 109 kilo så var det inte många som hade förmågan eller modet att stå iväg när han kom med fart. Eric Lindros var inte rädd att använda sin fysik, och var med om mängder av situationer under sina år i ligan.
”Då var det bara svart”
En av de allra värsta smällarna fick en svensk motta. Det var i en match 1998, mellan Philadelphia Flyers och Ottawa Senators, som Andreas Dackell skulle hämta en puck i sarghörnet, när han plötsligt mosades av Lindros, och otäcka bilder utspelade sig.
– Det var skönt att det gick bra, och jag mår ju bra i dag. Det var det året som man införde hjärntester efter smällar, så det började komma in då med hjärntrappor. Det tog ungefär en vecka-tio dagar, sen var jag tillbaka, säger han i podcasten Släpp Sargen.
Andreas Dackell berättar att han inte minns mycket av situationen.
– Det jag minns är att han kommer med 110 pannor, i full fart, och jag ska ner och hämta pucken i hörnet och liksom… Jag måste ju ta pucken. Och sen är det bara svart i stort sett, och man har ju bara sett bilderna efteråt hur man ser ut, som Frankenstein ungefär, säger han.
Alfredsson blev tolk
Andreas Dackell kan i dag skoja om det som hände, och hur dåligt han mådde, trots att det där och då var en ordentlig smäll som resulterade i 30 stygn och en ordentlig hjärnskakning.
– Jag tror fortfarande, om man googlar Andreas Dackell, så är det det första som dyker upp, haha. Jag vet att det året så hade man bytt alla glas, för det skulle vara bra för TV, så det var ju stenhårda plexiglas, med noll svikt, så det var som att åka in i en betongvägg, säger han.
En grej som Dackell dock minns är vad som hände på isen när han väl vaknade upp – och då han fick reda på Daniel Alfredssons oväntade roll i det hela.
– Jag vet att Alfredsson sa till mig när jag låg där på isen – jag hade ju pratat med läkaren och fysion på svenska, fast de bara kan amerikanska – att han fick översätta allt som jag svamlade fram på svenska. Så man var nog inte riktigt helt klar i skallen. Lindros-proppen hade gjort sitt, så Alfredsson fick tolka, säger han.
