Lasse Granqvist och Lars-Gunnar Jansson blev ett ikoniskt radarpar som kommentatorer.
Nu öppnar Granqvist upp om ögonblicket då de rök ihop – i direktsändning.
– Han hade ju rätt men jag var irriterad, säger folkkära kommentatorn i podden ”Släpp Sargen”.
Han är en av Sveriges mest folkkära kommentatorer genom tiderna. Lasse Granqvist har med sin karaktäristiska röst och unika inlevelse bjudit på oändligt med klassiska sportreferat genom åren.
Ikonen Granqvist
Redan som 20-åring började karriären som kommentator när Granqvist fick jobb på Radiosporten. Sedan dess har han kommenterat minst 20 hockey-VM, 6 fotbolls-EM, 5 fotbolls-VM och hela 12 OS-turneringar.
Under åren 1991 till 2010 blev Granqvist och legendariske experten Lars-Gunnar Jansson ett ikonisk radarpar när det var dags för Tre Kronors hockeymatcher på Radiosporten. Duon var oskiljbar och blev trygga röster under varje hockey-VM och OS-turnering.
– Vi växte ihop väldigt mycket. Vi körde mil efter mil på svenska vägar under slutspel och när man är iväg på turneringar. Det är lite som med Robert Perlskog och Claes Hellgren, till sist går man ihop. Det klickade väldigt starkt mellan Ralf Edström och mig och det klickade väldigt starkt mellan Lars-Gunnar Jansson och mig. Men vi tyckte inte lika alla gånger utan vi sopade på varandra dugligt hårt, berättar Granqvist när han gästar podcasten ”Släpp Sargen”.
Bråkade i radio
Lasse Granqvist avslöjar en gång då han och L-G Jansson verkligen rök ihop i direktsändning och bråket fortsatte även ut på parkeringen efter sändningen.
– Jag kommer ihåg 1992 i Alberville-OS när, dels i sändningen, men också efteråt höll det på att bli riktigt bråk. Vi bodde uppe på någon bergstopp där så man var tvungen att åka nedför berget via serpentinvägar, det var någon mil kanske, och där låg hockeyhallen. Hallen kändes som någon liten arbetsbod som de hade dragit dit några läktare som inte var där för att vara permanenta. Då mötte Sverige dåvarande Tjeckoslovakien i kvartsfinal och Peter Andersson, nuvarande Brynästränaren, stod som sista svensk på röd och det kom en hög puck som studsade. Han skulle ta emot pucken men missade och då kom den här tjeckoslovaken och hade ett otrolig jävla stort blad, så pucken kunde inte studsa över det bladet utan det var som en stekpanna, säger Granqvist i intervjun.
– Han tog emot pucken, gjorde 3-2 och Tjeckoslovakien vann. Sverige åkte ut och fick spela om plats fem till åtta. Och det var ju dystert, dystert. Så jag sa ”Svensk ishockeys FIASKO” och LG svarade ”det är inget fiasko”. ”Det är väl visst ett fiasko”, sa jag. Så där satt vi i sändning, hemskt att lyssna på.
Duon kunde inte alls komma överens och fortsatte tjafsa även efter matchen var slut.
– ”Att Sverige kan komma åtta i ett OS är ett fiasko”, ”det är inget fiasko att förlora mot Tjeckoslovakien”, lät det. Han hade ju rätt men jag var irriterad. Och sen när vi lämnar arenan och går ut till vår hyrbil så hade det snöat – och det snöade fortfarande. Vi hade kommit fram till att vi behöver snökedjor för att komma upp för berget och upp för de förbaskade serpentinvägarna för att komma till vårt boende, berättar Lasse.
– På vägen till bilen sa jag till L-G: ”Du kan inte sitta i svensk radio och inte säga att det är ett fiasko när det är ett fiasko. Du kan inte vara expert om du inte kan säga att det var ett fiasko”. ”Men det var ju inget fiasko…”, ”det är klart att det var ett fiasko” och så där höll vi på. ”Du ska inte tala om för mig vad jag ska säga, jag vet själv vad jag ska säga och du ska aldrig någonsin lägga ord i munnen på mig”, sa han då.
Även snökedjorna skulle bli inblandade i kommentatorernas bråk.
– När vi kom fram till bilen och snökedjorna skulle på bilen för att vi skulle kunna komma upp. Då hamnade vi i ett läge att ”du får ta snökedjorna”. Så slutade det med att vi stod och kastade dom här på varandra och till sist allt hårdare mot varandra. Det slutade med att dom åkte ned i bakluckan och vi satte oss i bilen och sa inte ett ord till varandra på dom här förbaskade serpentinvägarna uppåt. Men! Vi klarade oss hela vägen upp faktiskt utan snökedjorna och det här handlar någonstans också om journalistik. Det vill säga att värdera ett pågående skede i ett historiskt perspektiv, fiasko eller inte i det här fallet. Samt att låta integriteten för experten vara, jag hade ju fel och han hade rätt. Han får ju säga vad han tycker och inte säga vad jag tycker att han ska säga. Så det finns något att lära sig från historien också.
