Per Elofsson är ikonen som med sina tre VM-guld blev en av våra största.
Efter fem år är han nu fri sviterna av en stroke.
Men han är inte intresserad av ett nytt tv-jobb.
– Jag är inte saknad, säger skidlegendaren.
Per Elofsson är med sina tre VM-guld en av de stora i den svenska skidhistorien. Elofsson har även ett brons från OS i Salt Lake City 2002, och under hösten 2001 tilldelades han Svenska Dagbladets bragdguld. Men karriären blev kort.
Det gör han i dag
Det var 2005 som han lade skidorna på hyllan. Då var Elofsson bara 28 år gammal, och beskedet kom efter år av överträning och utbrändhet. Efter det har Elofsson dock hållit sig nära sporten i en roll som expert, för samtliga stora kanaler. Elofsson har under åren varit i SVT, Nent (Viaplay) och Discovery. Senaste gången han syntes i en expertroll i tv var 2018, för Discovery, under OS i Pyeongchang.
I september 2018 drabbades Elofsson av en stroke. Han blev delsidesförlamad, och han kunde knappt prata. Nu, sex år senare, är han äntligen helt återställd, och har knappt några sviter kvar. Han har även sagt upp sig från sitt mångåriga jobb och i stället tagit en anställning på Umeås flygplats.
– Det är service vid golvplan, jag kan sitta i säkerhetskontrollen, lasta bagage, hjälpa folk som ska på flygplanen, men även att se till området, såväl invändigt som utvändigt, säger han till Expressen.
Nobbar nytt tv-jobb
Elofsson, som ofta blir igenkänd på flygplatsen, berättar i intervjun med kvällstidningen att han trivs bra med sitt nya jobb. Han följer fortfarande skidsporten och allt som händer. Men han är inte intresserad av en återkomst som tv-expert.
– Först var jag så påverkad de första åren efter stroken, med hjärntrötthet och allt. Då kände jag inte att det var värt att åka i väg. Jag var trött och sliten och ville få tid med nära och kära. Nu är jag piggare, men tittar man på Viaplay som sänder världscupen nu så tycker jag de gör ett fantastiskt jobb, säger han.
Elofsson menar att det finns så pass bra experter i dag att han helt enkelt inte känner något behov av att återvända.
– Det är inte så att man är saknad direkt. Det är så många andra som gör det bra, säger han.
