Skidskyttelandslagets stora veteran tackar för sig.
Tävlingarna i Nordamerika blir Mona Brorssons sista.
– Det känns ju verkligen som att jag har gjort någon typ av intryck och avtryck. Det gör mig ganska stolt faktiskt, säger hon till DN.
Det var under VM som beskedet kom, att den här säsongen blir Mona Brorssons allra sista som skidskytt. Under hennes många år i skidskyttelandslaget har hon sällan varit den som tagit flest pallplatser eller mästerskapsmedaljer, men hon har alltid beskrivits som den perfekta lagkamraten, och det har gjort henne omåttligt populär hos det svenska folket.
Gör sina sista tävlingar
När beskedet om Brorsson kom var det många svenska skidskyttestjärnor som inte kunde hålla tårarna borta. Sedan beskedet har Brorsson hyllats enormt av det svenska folket. Hanna Öberg sa, bland annat, att hon varit kittet i gruppen som hållit alla ihop, och att skidskyttelandslaget aldrig hade blivit en så bra grupp om det inte vore för veteranen.
Nu gör Mona Brorsson sin sista resa med gänget. Världscupen i skidskytte avslutas den här säsongen i Nordamerika, och det är alltså Brorssons sista innan hon lägget geväret på hyllan. För Brorsson har de starka reaktionerna om hennes avsked kommit som en chock.
– Jag tänkte att jag har åkt skidor bara, jag har inte haft de bästa resultaten utan har krigat på bara, säger hon till DN.
Starka orden om reaktionerna
För Brorsson har det alltid varit viktigt att vara en bra grupp, och hon har lagt mycket energi på att se till att så är fallet. Hon är glad att svenska folket förstått det.
– För mig har det varit viktigt med laget och den biten … att kunna finna andra saker som är viktiga, inte bara resultat. I efterhand är det så himla skönt att se att det också har betytt någonting, säger hon.
Inför hennes sista tävlingar så menar Brorsson att reaktionerna varit överväldigande.
– Jag tänkte att när jag hade passerat mixade zonen där på VM så var jag klar, att då hade jag sagt det jag skulle säga. Men det var lite då det startade, det blev så himla mycket reaktioner. Det blev himla mycket större än vad jag trodde, säger Mona Brorsson, och fortsätter:
– Men det är väl det man har hoppats, att det man har gjort ska ha betytt något. Det känns ju verkligen som att jag har gjort någon typ av intryck och avtryck. Det gör mig ganska stolt faktiskt.
