Gunnar Nilsson vann Belgiens Grand Prix 1977 och blev en av Sveriges snabbast uppåtgående racerförare.
Sedan kom det tuffa cancerbeskedet.
Trots att han var svårt sjuk flög Gunnar till Ronnie Petersons begravning, och bara fem veckor senare var det han själv som skulle begravas.
1978 har kallats det värsta året i svensk motorsporthistoria. Det är lätt att förstå varför. Först dog Ronnie Peterson, 34 år gammal, efter den hemska olyckan i Monza. Några veckor senare följde hans landsman och vän Gunnar Nilsson, 29 år gammal.
Från Skåne till Formel 1
Gunnar Nilsson föddes 20 november 1948 i Helsingborg, som andre son till en lokal byggentreprenör. Han gjorde värnplikten som ubåtsradiotelegrafist i flottan, läste sedan fyra år till ingenjör i Stockholm och startade ett transportföretag tillsammans med Dan Molin.
Racingkarriären började på allvar 1972 i Formel Vee, och därefter gick det snabbt. Han körde Super Vee, Formel 3 och Formel Atlantic, och 1975 vann han det brittiska F3-mästerskapet. Året därpå, 1976, fick han Lotus-platsen efter att Ronnie Peterson bytt stall, och debuterade i Sydafrika. Han blev 10:a i VM 1976 med 11 poäng.
Stora segern i Zolder
Det stora ögonblicket kom 1977, i Belgiens Grand Prix. Banan var våt och torkade upp under loppet. Nilsson fick göra ett oplanerat depåstopp för att ett hjul vibrerade, och föll tillbaka bakom Niki Laudas Ferrari. Han jagade ikapp, körde om och tog ledningen med cirka 20 varv kvar. Det blev hans första och enda F1-seger. På tredjeplatsen kom Ronnie Peterson i sin sexhjuliga Tyrrell, enligt Motor Sport. Han slutade året på 8:e plats i VM med 20 poäng.
Enligt Janne Tromark på Bilsportarvet blev det till slut 32 F1-lopp, en seger och fyra pallplatser.
Beskedet i London
I december 1977 gick Nilsson på en rutinkontroll hos en läkare i London. Beskedet var testikelcancer. Han började strålbehandlas på Charing Cross Hospital, men enligt hans egna ord i Motor Sport 1978 kom han till dem för sent. Han hade skrivit på för Arrows inför 1978, men insåg att han inte skulle kunna köra och ersattes av Rolf Stommelen. I juli hade han enligt SFC Riga gått ner över 30 kilo och tappat håret.
Ronnie Peterson skadades i Italienska GP den 10 september 1978 och dog på sjukhus följande morgon. Nilsson, som var Petersons vän, tog det mycket hårt. Trots sin svaga hälsa flög han från London till Sverige för att delta i begravningen i Örebro, och resan tog hårt på hans krafter, skriver Motor Sport. Begravningen hölls den 15 september i Nikolaikyrkan, och Nilsson var en av dem som bar kistan på begravningen, tillsammans med konkurrenterna Fittipaldi, Scheckter, Hunt, Lauda, Watson och Åke Strandberg.
Fakta om Gunnar Nilsson:
| Född | 20 november 1948, Helsingborg |
| Död | 20 oktober 1978, London, 29 år |
| F1-stall | Lotus (1976–1977) |
| F1-start | Sydafrikanska GP 1976 |
| VM-placering | 10:a 1976 (11 p), 8:a 1977 (20 p) |
| Seger | Belgiens GP 1977, Zolder |
| Övrigt | Brittisk F3-mästare 1975 |
Källor till tabellen: Wikipedia, Motor Sport, Bilsportarvet.
Ett brev om att hinna för sent
Nilsson valde att lägga sin sista energi på något annat än sig själv. Han startade en insamling på 350 000 pund till cancerbehandling på Charing Cross, och några dagar före sin död skrev han ett brev som Motor Sport publicerade i november 1978. Med vår översättning skrev han: ”Jag är ledsen att behöva säga att det är en strid jag kanske är på väg att förlora.” Han förklarade också att läkarna bara kunde misslyckas av en anledning, nämligen att han sökt hjälp för sent. Han lovade att själv bidra med en stor summa.
Enligt Motor Sport avstod han från smärtstillande för att orka arbeta med insamlingen. Den 20 oktober 1978 dog han på Charing Cross Hospital, bara fem veckor efter Petersons begravning. Vid hans sida fanns tre F1-journalister, bland dem Chris Witty, som beskrev att han gick bort ”strax efter midnatt”.
Farväl i Mariakyrkan
En kort tid efter hans död hölls begravningen i Mariakyrkan i Helsingborg. Enligt SFC Riga fanns hans flickvän Christina Tenshult på plats, tillsammans med bland andra Jackie Stewart, Jackie Oliver och Rupert Keegan. Racingfotografen Janne Tromark skrev i en blogg på Bilsportarvet att han lämnade ceremonin i förtid och vandrade i staden: ”Det var en spökstad jag vandrade i för så lite folk på gatorna har jag aldrig tidigare sett”. Gunnar Nilsson är begravd på Pålsjö kyrkogård i Helsingborg, nära sina föräldrar Arvid och Elisabeth.
När Gunnar dog var hans mamma Elisabeth 71 år gammal. Hennes man Arvid hade dött i maj 1964, när Gunnar var 15, och sedan dess hade hon varit ensamstående mamma. Efter sonens död bildade hon 1979 Gunnar Nilssons Cancerstiftelse i Helsingborg. Natten före julafton 1989 bestämde hon sig för att skänka hela sin förmögenhet till stiftelsen, och på julafton kallades familjens jurist Kjell Stenström hem till henne så att gåvan kunde fullbordas samma dag. Hon dog två år senare. Stiftelsen har sedan 1991 delat ut cirka 117 miljoner kronor till cancerforskning, enligt stiftelsens egen räkning
Stiftelsen skriver: ”Vi hoppas alla att hennes sista vilja någon dag blir verklighet: ingen ska behöva dö i cancer.” I Storbritannien gavs George Harrisons singel ”Faster” ut 13 juli 1979 till förmån för Gunnar Nilsson Cancer Fund. Harrison deltog också i Gunnar Nilsson Memorial Trophy på Donington Park i början av juni 1979. På Charing Cross finns fortfarande en cancerenhet som bär svenskens minne.
Läs mer:
Sportbibeln strävar efter en trovärdig och mångsidig rapportering. Rapportera faktafel här. Här kan du läsa mer...
