Har är en av Sveriges stora tränarprofiler.
Men i dag har han slutat att arbeta med hockeyn.
Så här lever legendaren Kent Forsberg nu.
Kent Forsberg spelade aldrig hockey själv, men är ändå en riktig profil inom sporten i Sverige. Dels för att han var en extremt framgångsrik tränare i både Elitserien och för Tre Kronor, i Norge och Tyskland, under många, många år. Men han är även välkänd för att vara pappa till Sveriges kanske bästa hockeyspelare någonsin, i form av Peter Forsberg.
Otroliga karriären
Och det var nästan så, via sonen Peter, som tränarkarriären inleddes. Redan när Peter var liten så hjälpte Kent till på hockeyskolan, och 1988 var han tränare för Ångermanlands tv-puckenlag, det lag som av många kallats tidernas bästa tv-pucklag, med spelare som Foppa, Markus Näslund, Andreas Salomonsson och Hans Jonsson, som samtliga blev NHL-stjärnor.
Tränarkarriären tog dock fart på allvar mitt under säsongen 1991/1992, då han plötsligt fick ta över Modos a-lag, och bara två säsonger senare så blev det SM-silver. Därefter lämnade Forsberg lämnade där efter för en säsong i Norge – men sen återvände Forsberg som förbundskapten för Tre Kronor. I den rollen var han extremt omtyckt av såväl spelare som ledning, och under de totalt tre åren i det blågula båset hann det bli ett VM-silver samt ett VM-guld. Norberg återvände sedermera till Modo och var tränare för Modo under den berömda lockout-säsongen 2004/2005 – men därefter valde han att lämna ishockeyn helt.
Det gör han i dag
Forsberg har sedan sonen Peters stora genombrott blivit affärsman, med flera lönsamma och lyckade affärer i bagaget. Han har företaget Forspro tillsammans med Peter, och de har bland annat varit verksamma inom båtar, fastigheter, byggbolag och hästar. Förra året berättade dock Kent att han tagit ett litet steg tillbaka.
– Jag har dragit ner. Det blir lite timmar här och där, men Peter har tagit över det mesta. Jag har köpt en del skog, jag är ute mycket och planterar tallar, men det är för nästa generation, sa han då.
Forsberg sitter dock med som styrelseledamot i flera företag, men lever annars ett liv som ”statligt anställd”, som han själv säger.
– Jag är ju pensionär även om jag jobbar lite då och då. Jag sitter i några styrelser och arbetar med vår golfbana som har 1 000 medlemmar, berättade han förra året.
