Niklas Wikegård grät i direktsändning när Börje Salming dog.
Experten pratar nu rakt från hjärtat om ikonen – och det säger allt om Salmings status.
– En bit av mig dog, säger Wikegård.
Börje Salmings kamp mot ALS engagerade ett helt land, och dessutom varenda hockeysupporter i världen. Salming var en pionjär för europeiska hockeyspelare, då han banade vägen som en av de första spelarna från den andra sidan atlanten att lyckas i världens bästa och tuffaste hockeyliga.
En av våra allra största
Börje Salming spelade i NHL under en tid där det var betydligt hårdare, och svårare, att lyckas än nu. Amerikanarna var alltid på jakt efter svensken, som dock vann sina lagkamrater och supportrarnas respekt genom att aldrig vika ner sig. Salming blev en av Toronto Maple Leafs största genom tiderna, och kort innan hans död fick han ta emot publikens oerhört mäktiga hyllningar från hemmapubliken i Toronto, i samband med en NHL-match.
Salming hann även med att ta emot svenska hockeyfolkets hyllningar under ”Tidernas hockeygala”, och inte ett öga var torrt när Salming gick fram på scenen, och formade ett hjärta med sina händer. När beskedet om Salmings bortgång nådde svenska folket var det många som sörjde. För den mångårige experten Niklas Wikegård, en av Sveriges mest omtyckta hockeyprofiler, så var det extra speciellt.
Wikegårds hjärtskärande ord
Niklas Wikegård jobbade för C More under en match i Leksand när beskedet om Salmings död kom. Wikegård ställde sig direkt framför kameran, och pratade om en spelare som betytt så oerhört mycket för svensk hockey och idrott – men det gick inte. Wikegård hade svårt att få fram orden, och bröt i stället ut i gråt. Bilderna på Wikegård, tagen i stundens allvar, fick enorm spridning.
När nu Wikegård, i samband med en intervju med Aftonbladet, talar om Salmings död så bevisar det ännu en gång vilken otrolig status den svenske backikonen har inom svensk hockey.
– Det gick så otroligt fort, det kom som en chock när man stod där i båset i Leksand. Man hörde att det började mumlas på läktaren. Vi som jobbade med matchen hörde det nog senare än de flesta andra. Sedan ville de att jag skulle vara med i tv och kommentera det och det var jobbigt. För mig var det en bit av både mig och ishockeyn som dog när den typen av människa försvann, säger Wikegård.
