Det finns hockeystraffar.
Och så finns det Fredrik Petterssons sanslösa projektil i VM-kvartsfinalen mot Kanada.
Som fortfarande är det hårdaste som Globen har sett.
Det är någonting väldigt speciellt med läckra hockeystraffar, och i Sverige har vi blivit rejält bortskämda med mängder av legendariska straffögonblick. De mest klassiska exemplen är, så klart, de gångerna Kenta Nilsson och Peter Forsberg gjort sina klassiska straffar, med att dra målvakten till höger och sedan lägga in pucken i motsatta hörnet.
Stenhårda slagskottet
Men i Sverige har vi även blivit bortskämda med att se Linus Omark på mängdera av olika sätt trixa in pucken på straffar. Det mest kända exemplet är när han i en träningsmatch i Karlskrona inför VM, 2009, i en straffläggning mot Schweiz tog fart, åkte fram till målvakten, gjorde en dragning – innan han lobbade pucken via ribban i mål.
– Den sitter ju perfekt, det går inte att få den bättre. Det är lite tur också men jag skulle aldrig ha kunnat slå den bättre i dag. Keepern är ju borta totalt så den kommer jag kolla på när jag lägger av, har Omark sagt till Sportbibeln.
Men det finns naturligtvis de som väljer att göra på ett lite annorlunda sätt, och det kan bli precis lika minnesvärt. Fråga bara Fredrik Pettersson, som med sin straff mot Kanada i VM-kvartsfinalen 2013 sköt sig raka vägen in i alla Tre Kronor-supportrars hjärtan.
”Egentligen hade jag tänkt…”
Pettersson fick uppdraget att skjuta Tre Kronors fjärde straff i straffläggningen i Globen, och åkte fram och bara dundrade in pucken allt vad han hade.
– Jag har gjort den där straffen tidigare på träningarna och det har fungerat bra så. Jag visste att målvakten går långt in på straffarna. Egentligen hade jag tänkt skjuta till höger, men jag kände att han gled över, sa Pettersson efter matchen.
Straffen därefter sköt Kanadas Jordan Eberle utanför, och Globen exploderade då Tre Kronor var klara för semifinal. Det hela slutade faktiskt dessutom med ett VM-guld, mycket tack vare enormt storspel från Henrik och Daniel Sedin. Men såhär i efterhand är det framför allt den sanslösa projektilen från Fredrik Pettersson som man minns.
