Göran Zachrisson har bjudit på några av de mest klassiska tv-citaten någonsin.
För Sportbibeln ger han nu en förklaring – på de fem allra märkligaste.
Och då kan legendaren själv inte ens hålla sig för skratt.
Göran Zachrisson kommenterade sin första golfsändning under mitten av 60-talet. Sedan dess har han varit bofast i sändningarna när de allra största tävlingarna avgjorts, och de allra sjukaste golfhändelserna ägt rum.
”Det är väldigt kul sagt”
Under alla otaliga timmar av kommenterande har såklart även en och annan groda slunkit ur – och några av de mest klassiska sägningarna i svensk sporttv-historia har ägt rum. När Sportbibeln träffar Zachrisson så tar vi fram fem av de mest berömda citaten och ber om en förklaring.
Det är tufft att bara välja ut fem under en så pass lång karriär – men Zachrisson lovar att försöka ge en förklaring, med brasklappen att det inte alltid är lätt att komma ihåg allt som sagts.
”Det enda jag kan säga om den här putten är hur mycket klockan är…”:
– Det var på Augusta National, under US Masters. Jag är säker på att det var på det 15:e hålet, för putten är nedför och det är ett par fem-hål. Han hade spelat upp sig, jag tror att det var José Maria Olazábal, och skulle putta nedför. Han skulle egentligen aldrig vinna, för han hade inte det spelet egentligen, men han var fantastisk på att putta. Och när han puttar ner… slår han den lite för hårt, då rullar den ner i vattnet. Det är så känsligt, greenerna är så snabba. Då sa jag nog det. Jag vet att jag har sagt det – det stämmer.
Det är otroligt sagt.
– Ja, det är det faktiskt.
”Han är byggd som en järnetta och går att skicka portofritt över hela världen”; om Australiensaren Robert Allenby:
– (Skratt) Det är faktiskt ganska roligt. Han är ju smal. Det är han alltså.
Hur kommer du på det här?
– Det var jag inte, men jag sysslar ju med underhållning. Det går inte att lista ut roligheter, det går ju inte. Men det är bara vad som faller mig in. Det enda sättet att göra det på är att du är cool. Man får inte vara stressad.
”Han missade en putt som inte var längre än en stor fisk”:
– (Skratt) Ja… jag minns inte vem det var.
Hur lång är en stor fisk?
– Den är tre decimeter, ungefär. Om man bara är lugn, då tänker man inte på det, att man säger det. Då är det lätt, man pratar helt enkelt så. Jag har i alla fall gjort det.
”Den här putten är från ett sådant avstånd att antingen går den i eller så missar han”:
– Du sitter alltså och kommenterar i tre-fyra timmar. Det är alltså en lång tid, och man är ensam. Man måste bygga upp det lite, och man gör det för att pigga upp sig själv också. Det är ju inte planerat, det går liksom inte, sånt går inte att komma ihåg. Men den här putten går antingen i… redan där känns det som man kommit en bit på vägen. Och om man vänder någonting till sin motsats, det är ett sätt att berätta också. Så är det faktiskt.
Det är dessutom ett helt korrekt påstående.
– Ja, så är det verkligen.
”Den här greenen ser ut som fläskkotlett… fast mindre!”:
– Vet du varför? För då hade de precis lärt sig att lyfta upp greenerna, och då såg man med kamerans hjälp hur kuperad den var. När kameran flyttades såg man kanterna på greenen, och då såg det ut som en fläskkotlett.
Fast mindre?
– Precis.
Dela för att berätta vad du tycker om det här!
