Henrik Larsson var inte bara känd för sitt målskytte.
Han var även starkt förknippad med sin frisyr.
Så varför valde han egentligen att fimpa den?
Henrik Larsson var under slutet av 90-talet och början av 00-talet en av världens absolut bästa anfallare. Han anses fortfarande en av Celtics största spelare genom tiderna, och med 175 mål på 221 ligamatcher är det lätt att förstå varför.
Därför klippte han sig
2001 vann Henrik Larsson dessutom Guldskon, utmärkelsen till säsongens främste målskytt i de europeiska ligorna, och han vräkte även in mål i landslaget. Henrik Larsson var känd för sitt spelsinne och förmågan att alltid vara på rätt plats. Men han var även känd för sina rastaflätor, som han hade från att han slog igenom i början av 90-talet fram till att han fyllde 30. Så varför valde han att klippa sig?
– Jag skulle fylla 30 och tänkte att nu är det väl dags. Jag hade haft så i ganska många år, och satt i korsningen utanför Celtic Park, och vänster var hem, höger var till frissan. Jag satt där och hade inga bilar bakom mig, så jag åkte till frisören bara, avslöjade Henke i Viasat-programmet Mellan Raderna för något år sedan.
Henrik Larsson berättar dock att beslutet inte kom som en blixt från klar himmel.
– Det är klart att jag hade funderat på det. Tittar man på bilderna från början, när det var riktigt vildvuxet, så blev det lite trimmat här och där. Det är klart att det var en process. Det var inget beslut man fattade över dagen, säger han.
”Klart att det sitter mentalt”
Henrik Larsson var dock orolig för att det skulle påverka honom i spelet. Det är lätt att det blir mycket prat bland supportrar om målproduktionen plötsligt slutar upp efter en sådan förändring. Men lyckligtvis var så inte fallet.
– Det är klart att det sitter lite mentalt. Efter att jag hade klippt mig, och i matchen efter, så gjorde jag mål direkt. Det är klart att det annars hade blivit att styrkan sitter i håret annars. Det var skönt.
Henrik Larsson menar även att det fanns för- och nackdelar med det långa håret.
– När jag hade håret kunde man ju bli dragen ibland, att man hamnade bakåt. Men samtidigt… När jag var uppe och nickade så kunde ju motståndarna få flätorna lite här och var…
