Neto Borges, Hammarby:
Det har inte varit några problem för den unga brassen att acklimatisera sig i Hammarby. Det har redan blivit en van syn att se Borges ånga fram längst vänsterkanten på Tele 2 Arena, inte helt olikt Real Madrids brasseback Marcelo.
Borges stora kvalitéer finns främst offensivt, där han med bra bollkontroll och en fin teknik och passningsfot alltid bidrar, men han har även imponerat defensivt där han mot svårt motstånd, till exempel som i derbyt mot Djurgården, visar att han håller.
Redan en publikfavorit!
Robert Lundström, AIK:
Värvades in från Vålerenga och i Daniel Sundgrens frånvaro i inledningen av säsongen så imponerade Lundström stort.
Pangade in ett kalasmål redan i den första omgången, och adderade ytterligare en dimension i AIK:s fembackslinje-styrda anfallsspel, samtidigt som han skötte sig fläckfritt defensivt.
Åkte på en rejäl smäll hemma mot IFK Göteborg, rev sönder knät och missar resten av säsongen. En oerhört tung smäll för AIK och Lundström.
Nabil Bahoui, AIK:
Lämnade AIK 2015 som allsvenskans då kanske bästa spelare.
Nu är han tillbaka i samma liga, och i samma lag, och håller samma – om inte högre – kvalitet. Har fått spela på en radda mer ovana positioner, men som anfallare bredvid Henok Goitom i de senaste omgångarna har poängproduktion flödat. Han avgjorde det första mötet mot Sirius på egen hand med två mål, och var delaktig i det avgörande målet borta mot samma lag.
Är oerhört snabb rättvänd med boll, teknisk och ett bra skott.
En publikfavorit av nåde.
Fouad Bachirou, Malmö FF:
Värvades in för dyra pengar (i allsvenska mått) från Östersund, levde upp till hajpen de första omgångarna men fick i den tredje en skada.
I samband med att Bachirou tvingades sitta på läktaren krisade Malmö FF. Mot Djurgården var han tillbaka – och Malmö vann direkt.
Det finns ingen bättre bollvinnare i allsvenskan, och det finns ingen som täcker ytor eller läser av spel på samma nivå. Står mer klart för varje omgång att det är allsvenskans bästa mittfältare.
Hiago, Kalmar:
Att Kalmar värvade in en ännu en brasse var inte förvånande, men här tycks de verkligen ha prickat rätt.
Petades i inledningen av säsongen, men när han väl fått chansen har han visat kvalitet.
Han gjorde mål mot Östersund, och mot Trelleborg – och gjorde mål även i Kalmars kross mot Malmö FF.
Är hetlevrad – sydamerikansk, om man så vill – och visar känslor, är blixtsnabb och har ett rungande skott.
Maic Sema, Gif Sundsvall:
Ännu ett nyförvärv som åkt på en skada som gör att han missar hela vårsäsongen – men dessförinnan har Maic Sema visat vilken klass han besitter.
Inte helt olik sin bror, Ken Sema, I spelstilen med sin snabbhet, sitt sätt att utmana och spetsegenskaperna.
Gör mål, assister och låg i inledningen av säsongen bakom det mesta – allt! – Sundsvall skapade.
Mohamed Buya Turay, Dalkurd:
Var enligt rapporter mycket nära en flytt till Djurgården i vintras, men då AFC Eskilstuna ville ha för mycket pengar än vad Stockholmsklubben var beredda att betala sägs affären ha spruckit.
Det tackar Dalkurd för.
Kort innan premiären presenterades anfallaren, och efter en tids acklimatisering levererar han nu för fullt.
Är vansinnigt snabb och målfarlig, med bra teknik och ett fantastiskt skott.
Daniel Björnquist, Örebro:
Var ordinarie i Örebro i flera år tills han, inför förra säsongen, plötsligt inte fick något förlängt kontrakt.
”Det kom som en chock”, sa Björnquist och kritade sedan på för AFC Eskilstuna.
Där blev det dock bara ett år, och nu är högerbacken tillbaka i Örebro – och verkar vara bättre än någonsin.
I Örebros nya 3-4-3-liknande formation så ångar Björnquist fram på högerkanten, och är lika bra defensivt som vi är vana att se honom, men har i år bidragit mer offensivt.