Succé i Mästarnas mästare.
Fyra världsmästartitlar under boxningskarriären.
Armand Krajnc är en riktig svensk ikon – som än i dag arbetar för att värna om boxningens status i Sverige.
Det var inom karate som Armand Krajnc inledningsvis fick sitt genombrott. Men det var inom boxningen som han blev en svensk idrottskändis, och det är där han har meriter som få andra blågula boxare i historien kan matcha.
Otroliga karriären
Krajnc var WBO-världsmästare i mellanvikt från 1999 till 2002. Under de åren vann han bältet inte mindre än fyra gånger, och med det blev han en riktig favorit hos många svenska idrottsälskare. Ett oförglömligt svenskt idrottsögonblick kom dessutom då han vann en oerhört omtalad match mot Paolo Roberto, 2001.
Krajnc avslutade sin framgångsrika karriär 2004, men han har inte direkt lämnat kändislivet. 2010 var han med i Mästarnas mästares andra säsong, och det blev braksuccé. Han vann hela säsongen, före ikoner som Tomas Brolin, Stefan Holm, Catrin Nilsmark och Patrik Sjöberg. Krajnc har varit med i flera tv-program genom åren, och han ställer upp beror på att han älskar att bevisa folk fel.
– Det är olika triggerpunkter. Till exempel när SVT ringde och frågade: ”Vill du vara med i ett fågelprogram?”. Då tänkte jag att det var något annorlunda och nytt som jag inte kan. Min hjärna är ju som så att jag vill utvecklas hela tiden, säger han till Expressen.
Det gör han i dag
Men Armand Krajnc har heller inte lämnat boxningen bakom sig. Han fyllde tidigare i augusti 50 år, och är fortfarande tränare. Han var dessutom med och startade upp Ystad Sportklubb. Nio gånger sedan 2014 har han dessutom arrangerat proffsboxningsgalor i Sverige.
– Galan är till för att proffsboxningarna ska få boxas på hemmaplan och samtidigt vara förebilder för ungdomar. Jag själv växte upp i Landskrona och såg på Mike Tyson och när jag spelade fotboll såg jag upp till (Diego) Maradona, säger han till Expressen.
Avsaknaden av att proffsboxas på hemmaplan i Sverige var någonting han själv fick uppleva under sin karriär, och det var därför han beslutade sig för att göra något åt det.
– Jag kunde inte boxa proffsboxning i Sverige så jag fick boxas i Tyskland. Det kändes inte alltid kul, man ville boxas hemma i sitt land. Boxning har varit lite tufft att öppna upp sig på riktigt här.
