Det är skandalen som fortfarande skakar fotbolls-Sverige. Nu berättar Henrik Larsson för första gången om vad som hände på Olympias gräs.
Två veckor har gått sedan Helsingborg åkte ur allsvenskan och fotbolls-Sverige fick sin största publikskandal på många år. Maskerade Helsingborgssupportrar tog sig in på planen och gick till attack mot Jordan Larsson.
Henrik Larsson konfronterade fansen och fick tacken att han gjorde fel samt anmäldes för otillåtet uppträdande. Sedan den dagen har ”Henke” inte pratat med media över huvud taget. 45-åringen åkte på en sedan länge inbokad resa till sommarhuset i Frankrike för att finna ro.
Först två veckor senare har han öppnat upp sig i en lång intervju med SportExpressen för att prata om det ”mest bisarra” han någonsin varit med om. Med egna ord beskriver Henke vad som hände på Olympias gräs.
– Jag går ut (på planen) direkt efter slutsignalen, jag tackar domarna och så ser jag mina spelare som ligger ner över hela planen. Jag försöker gå och klappa om dem, försöker hjälpa någon. Så går jag ner och känner att jag vill klappa åt fansen, det brukar vara kutym att man gör det efter matcherna, oavsett hur det går. Men då ser jag också någonting hända där, att folk är på väg ner. Jag känner att det sista Helsingborgs IF behöver nu, det är en planinvasion, säger Larsson till SportExpressen.
– Naiv som man kan vara emellanåt, så tror jag… Som man ser på bilderna så visar jag till fansen, eller de maskerade, att ”tänk till”. ”Tänk till!” Detta är bara något som skadar Helsingborgs IF. Jag tar mig ner där och kommer nästan hela vägen till kortlinjen – sen börjar föremål komma in. Och jag ser inte Jordan, jag är så pass långt fram och Jordan är längre bak och de börjar kasta saker. Så jag backar litegrann, och de är väldigt aggressiva där. Jag pekar, menar: ”Ta av er maskerna!”, det är inte så jävla modigt att ha mask på sig. Sen vad de säger till mig, det vet jag inte. Men det är ingen trevlig stämning där nere.
Den självklara frågan dyker upp: ”Var du inte rädd?”
– Alltså, det är klart att jag är rädd. Jag vet ju att jag har ingenting att hämta där. Men kan jag stoppa dem från att komma in ordentligt, så att det inte skulle bli en planinvasion – så att vi kan slippa dra ner Helsingborgs IF mer i skiten, så kan jag stanna. Jag tänkte en sekund: ”Spring!”. Men så tänkte jag igen, att springer jag så kommer de definitivt komma in och jaga mig. Då vet vi aldrig var det skulle sluta.
Henke fortsätter berätta att han inte ser vad som händer med sonen Jordan. Och i stundens hetta var det nog tur, för då hade det kunnat bli ännu värre.
– Jag ser ju inte det, och det är tur att jag inte ser det. För då hade jag för första gången på Olympia skiftat om till ”far-och-son”-relation, då hade jag definitivt varit där. Och det var som jag sa på presskonferensen efteråt, att jag hade fått stryk. Definitivt. Men där hade någon fått sig en jävla smäll också.
