Dominik Hasek var bra på mycket.
Men engelskan på isen var det så där med.
Till och med till den grad att Nicklas Lidström fick agera tolk – bara så svenskkollegan skulle förstå vad som sades på isen.
Få målvakter i ishockey-historien har varit så underhållande att titta på som Dominik Hasek. Med honom i buren hände alltid något oväntat och det där lilla extra, men han var också en extremt skicklig målvakt som skördade helt enorma framgångar.
Hyllningen till Hasek
Totalt blev det hela 16 säsonger i NHL för Hasek, som avslutade karriären med två Stanley Cup-titlar, och sanslösa sex Vezina Trophies, som delas ut till NHL:s bästa målvakt. Hasek hade precis som en världsmålvakt behöver, men det var inte bara på isen han var så omtyckt.
Alla som spelat med Hasek älskade att ha honom som lagkamrat, däribland Andreas Lilja, som spelade med Hasek i Detroti. Han menar dock att Hasek är den lagkamrat han haft som haft mest knäppa grejer för sig vid sidan av.
– Han var jätte, jätteskum. Men också jätterolig. Han var en sån kille som pratar, men vet inte om att han är rolig och alla skrattar. Han hade skumma grejer för sig. Han var en stjärna ut i fingerspetsarna, säger Lilja i podcasten Släpp Sargen.
När Lidas blev tolk
Lilja berättar om en del av de tokigheter som Hasek hade för sig.
– Han var väldigt speciell. Förlorade vi en match så gick han och vägde sig, och hade han gått upp två gram stod han där och skrek: ”I fucking knew it!”. Då var det det som var felet, säger han.
Men Lilja minns även en svårighet som han hade med Hasek – nämligen hans engelska order på isen.
– Jag spelade med Lidström och vi hade Hasek i målet. Det var en av mina första matcher med Hasek i målet. Hasek börjar skrika och jag fattar verkligen inte vad han säger. ”Masi, masi, masi!”. Och jag stod där och fattade ingenting, vad fan är det han skriker?, säger Lilja, och fortsätter:
– Så jag kommer till bänken och frågar Lidas vad det var egentligen. Men då var det ju ”must see”, alltså att han var tvungen att se. Han sa att ”om jag ser pucken, då tar jag den”. Så han ville hellre att man bara skulle flytta sig än att försöka vara i vägen för pucken. Han stod och skrek det hela matcherna: ”Masi! Masi!”. Jag älskade ju att blocka skott, men när jag hade han ville han att jag skulle flytta mig.
