Stavhopp är en friidrottsgren där hopparen tar sats med en böjlig stav i händerna och använder den för att slunga sig över en ribba. Grenen har funnits i det olympiska programmet för herrar ända sedan de första moderna spelen 1896 och för damer sedan 2000.
Hopparen springer en ansats på runt fyrtio meter, sätter ned staven i en nedsänkt planklåda framför hoppställningen och låter farten böja staven. När staven rätar ut sig kastas hopparen uppåt och vrider sig runt för att passera ribban med magen nedåt och landa i mattan. Varje hoppare har tre försök på varje höjd, och ribban höjs successivt tills bara en är kvar. Står två hoppare lika avgörs placeringen av antalet rivningar. Höjden mäts från marken till ribbans överkant.
Grenen har förändrats i takt med materialet. De tidiga stavarna var av bambu och därefter av stål och aluminium, men i början av 1960-talet kom stavar av glasfiber och senare kolfiber, som böjs kraftigt och fjädrar tillbaka. Med dem sköt rekordhöjderna i väg. Ukrainaren Sergej Bubka satte 35 världsrekord, blev 1985 den förste i världen över sex meter och tog utomhusrekordet till 6,14 år 1994. Fransmannen Renaud Lavillenie hoppade 6,16 inomhus 2014, och sedan 2020 är rekordet svenskt.
Armand Duplantis är Sveriges främsta stavhoppare genom tiderna och även bäst genom alla tider i hela världen. Han har vunnit allt som går att vinna och slagit världsrekord på löpande band, med OS-guld 2021 och 2024 och VM-guld 2022, 2023 och 2025. Totalt har han satt 15 världsrekord, senast 6,31 i Uppsala i mars 2026. Före honom var Kjell Isaksson den svensk som nådde längst: han satte tre världsrekord under 1972 och dominerade svenskt stavhopp under 1970-talet. Patrik Kristiansson tog VM-brons i Paris 2003 med 5,85 och Alhaji Jeng tog VM-silver inomhus 2006. Även Mondos syster Johanna Duplantis tävlar i stavhopp och har representerat Sverige i Finnkampen.
