Fler borde göra som Jonna Sundling – rätt att lämna landslaget

Jonna Sundling har lämnat landslaget.
De andra svenska stjärnorna säger att det knappt spelar någon roll.
Därför borde fler göra precis som hon – det verkar vara rätt beslut.

Det här är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.

För en vecka sedan hade Svenska Skidförbundet sin årliga upptaktsträff för media på Viaplays reaktion i Stockholm. På plats fanns (nästan) alla svenska skidstjärnor för att svara på diverse frågor om den kommande säsongen, Falu-VM och framtiden i stort. Bland annat frågade undertecknad ett gäng åkare om hur det känns att Jonna Sundling, 31, inte längre är en del av landslaget. De flesta svarade samma sak. Det är lite tråkigt att hon inte är med på gemensamma läger och aktiviteter – men de kommer ändå ses flitigt under säsongen.

LÄS MER: Tove Norgren: Domnarvet, JVM-bronset och tre JSM-guld
LÄS MER: Victoria Carl: avstängningen, OS-guldet och comebacken

Fördelar med eget upplägg

Om landslagets träningsläger och upplägg går att välja bort utan att något väsentligt går förlorat är frågan varför så många fortfarande väljer att ingå i landslagstruppen. Sundling tränar numera i egen regi. Det betyder att hon själv bestämmer upplägg, tider och platser, att hon själv kan avgöra när kroppen behöver vila och när den tål mer. En åkare vet bäst själv hur hon eller han mår och inget kollektivt träningsupplägg kan tillgodose 20 åkares individuella behov lika bra som en som är gjord för en enda.

Det verkar inte heller som att vänskapen mellan åkarna hänger på lägren. Emma Ribom, 28, (Jonnas bästa skidkompis) bor i Östersund, precis som Sundling. De kommer att träffas oavsett vad som står i landslagets schema. Gemenskapen finns i vardagen, på tävlingarna och på hotellen. Den är inte koncentrerad till landslagets samlingar.

Jonna Sundlings mästerskapsmedaljer:

Mästerskap	Guld	Silver	Brons	Totalt
OS	2	3	1	6
VM	7	0	1	8

Borde ta efter Jonna

Det som oroar mig mest med dagens system är att vi tar för givet att elitidrottare ska bo, äta och träna ihop eftersom det alltid varit så. Men “det har alltid varit så” är ett mindre bra skäl, särskilt i en sport där marginalerna är små och varje åkare är olika. Alla ska naturligtvis inte göra som Sundling. Gemensamma läger har ett värde för den som behöver snabbare utveckling eller tryggheten i en grupp. Och det är klart att något går förlorat när man tränar var för sig.

Därför borde fler åkare våga fråga sig det som Jonna redan har gjort: vad behöver jag egentligen? Är svaret ett läger tillsammans med de andra, då ska man åka. Är svaret något annat, ska man inte behöva be om ursäkt för det. Landslaget och dess övriga åkare klarar sig.