Djurgårdens historia är full av oförglömliga ögonblick.
Men vissa sticker ut lite mer än andra.
Här är fem matcher som ingen Djurgårdare någonsin kommer glömma!
Juventus-Djurgården: 2-2, 2004:
Det var inte många som trodde på Djurgården – mot storlaget Juventus – i Turin.
Men så fel de hade.
Djurgården gjorde en stabil första halvlek och tog, i den 44:e minuten, ledningen. Johan Arneng tog sig fram i straffområdet och kapades av Alessio Tacchinardi. Domaren pekade på straffpunkten och ”Adde” Johansson var stensäker från elva meter.
Ledningen dubblades dessutom direkt i den andra halvleken. Tobias Hysén tog sig fram på vänsterkanten, väggspelade med Johan Arneng och dunkade in 2-0 bakom Gianluigi Buffon.
Ett chockat Juventus skulle dock resa sig.
David Trezeguet reducerade och efter en intensiv press så kunde brassen Emerson nicka in 2-2.
Pa Dembo Touray storspelade och Djurgården fick med sig ett oavgjort resultat mot världslaget Juventus.
I returmötet förlorade man dock med 2-5, men det tar ingenting från prestationen i det första mötet.
Djurgården-Öster: 2-0, 2013:
En fin historia på så många olika plan.
Efter 86 år på Stockholm Stadion skulle Djurgården spela sin sista match på arenan – och inte nog med att det var publikfest hela dagen och att det blev vinst.
Det blev även en väldigt speciellt sista målskytt.
Emil Bergström växte upp i en urgårdar-familj, hade sympatier med klubben från barnsben och vandrade i leden till att han blev kapten.
Han hade aldrig gjort ett allsvenskt mål på Stadion – fram till matchen mot Öster.
I den 58:e minuten nådde han högst på en hörna och nickade in sitt första – och Djurgårdens sista mål – på Stadion.
– Helt ofattbart, det betyder jättemycket för mig. Jag snackade med pappa innan matchen och han sa ”det här är din sista chans att göra ett allsvenskt mål på Stadion så se till att hänga ett nu”. Och så får jag göra ett, det känns helt otroligt. Jag träffade honom efteråt och gav honom en stor kram, det är som en stor saga, sammanfattade Bergström.
Djurgården-Hammarby: 9-1, 1990:
Det räcker egentligen med rubkriken för att förstå storheten i det hela.
Djurgårdens IF-Hammarby IF: 9-1. NIO-ETT!
Efter mål två mål vardera av Mikael Martinsson, Thomas Lundmark och Jens Fjellström, och ytterligare mål av Niklas Karlström, Peter Hautalahti och ett självmål av Bo Laurenius hade Djurgården – minst sagt! – förnedrat lokalrivalen Hammarby.
Det är än i dag Djurgårdens största allsvenska seger.
Djurgården-Elfsborg: 8-1, 2005:
Djurgården hade redan säkrat SM-guldet i omgången innan.
Hur man firade?
Genom att fullständigt mosa och förnedra Elfsborg.
Boråsarna höll tätt i matchens 22 första minuter, sedan trillade målen tätt. Och det var faktiskt så pass att publiken kunde passa på att ropa upp Pa Dembo Touray till straffpunkten när ställningen var 5-1.
Dembo hade kort dessförinnan räddat en straff – och var lika självklart säker offensivt när han dundrade in 6-1-målet. Djurgården vann till slut med vansinniga 8-1 och kunde därmed fira både SM-guld och hela 60 gjorda mål framåt.
Halmstad-Djurgården: 2-3, 2003:
Med tanke på omständigheterna:
Djurgården hade ett SM-guld att försvara. De var jagade av en drös lag, men främst rivalen Hammarby.
Ett kryss hade kanske, kanske, räckt för att säkra SM-guldet redan i den näst sista omgången, borta mot Halmstad.
De såg helt enkelt till att vinna.
Redan i den tolfte minuten spelade Kim Källström – fullständigt dominant 2003, och han såldes sedan till Rennes – till Andreas Johansson som nickade in 1-0.
Halmstad kvitterade dock men lika snabbt återtog Djurgården ledningen då Kim Källström snappade upp en boll i straffområdet och dundrade in 2-1.
Med halvtimmen kvar av matchen nickade Johansson in ett nytt mål, fram till 3-1, och Djurgården vann till slut med 3-2.
Det kanske bästa Dif-laget som funnits hade säkrat ännu ett SM-guld.
