Anders Hedberg, 66, spelade i NHL när slagsmål var en betydligt större del av ishockeyn än det är i dag.
Här plockar han ut de tre värsta råskinnen från sin tid i Nordamerika.
– (Dave) Schultz var gängledaren, som skulle kasta handskarna, säger Hedberg till Sportbibeln.
Anders Hedberg lämnade tryggheten i Sverige inför säsongen 1974/75 för att flytta till Winnipeg Jets i WHA. Där blev han kvar i fyra säsonger innan flyttlasset gick till New York Rangers i NHL.
På den här tiden var det betydligt råare och mer brutalt spel i NHL än vad det är i dag. Även om Hedberg säger att han aldrig var rädd, så var han inte den som kastade handskarna direkt.
– Jag kunde inte slåss och hade ingen aning hur man skulle göra. Skulle jag ha gett mig in i slagsmål hade jag förlorat. Den viktigaste fajten var att vinna matcher, men du lärde dig hantera de här frågorna, säger Hedberg.
Men vilka var egentligen de tuffaste spelarna i Nordamerika under 70-talet och början på 80-talet? För Sportbibeln plockar Hedberg ut tre råskinn som stack ut.
Dave ”The Hammer” Schultz
– Han var väl den största profilen. Det ingick att i Flyers strategi och han var gängledaren som skulle kasta handskarna. Ta som exempel: Rangers spelade alltid vänskapsmatcher mot Philadelphia, en hemma och en borta. Man ställde upp med i princip två helt olika lag för att man visste att det nästan bara skulle bli slagsmål. Det var garanterat en eller två gånger när alla spelare var ute på isen och av med handskarna och i alla fall kontrollerade sin motståndare, så det inte blev två mot en.
Kim Clackson
– Vi hade en tuff kille i Winnipeg som hette Kim Clackson. Han förlorade i princip aldrig en fajt.
Tiger Williams
– Toronto hade Williamsson, och det var också en kille som tillhörde den här kategorin.
