.
Han sänkte storstjärnor på löpande band.
Det resulterade i kopiösa mängder stryk – men Darius Kasparaitis slutade inte ändå.
– Han gnällde aldrig. Han tog fighten, sen var det över, säger förre lagkamraten Andreas Johansson.
Under sin NHL-karriär spelade Andreas Johansson tillsammans med en rad superstjärnor. Bara för att nämna några: Mario Lemieux, Mark Messier, Eric Lindros…ja, listan kan göras hur lång som helst.
Spelarna ovan har inte bara Andreas Johansson som gemensam nämnare. De har också tvingats gå närkamper mot en viss Darius Kasparaitis.
Den Litauen-födde backen var en av ytterst få spelare som faktiskt gick hårt åt några av NHL:s största stjärnor. När andra undvek att dela ut smällar på Mario Lemieux, så gjorde Kasparaitis det till en sport. Man rörde inte spelare som Lemieux ostraffat, men Kasparaitis gjorde det ändå.
Till slut tröttnade legendaren Lemieux på Kasparaitis. När Pittsburgh säsongen 1996/97 genomförde en rad spelarbyten för att komma ur en djup formsvacka, sa nr. 66 åt klubbledningen att hämta den där Kasparaitis.
– Han hade kört över Lemieux sedan slutspelet 1993. Så till slut tröttnade Mario och begärde få dit Darius, säger Andreas Johansson.
Förre FBK-profilen var med i den trejden som tog Kasparaitis till Islanders.
– Vi var bra kompisar under tiden i Islanders och Pittsburgh, säger Johansson.
Det dröjde inte länge innan litauern presenterade sig för sin nya hemmapublik. I en match mot Philadelphia satte han in en ruggig tackling på Eric Lindros.
Johansson minns efterspelet till den smällen.
– Lindros åkte ju på en rejäl smäll den kvällen. Det blev ett jäkla liv. Dagen efter skulle vi till Philadelphia, vi spelade ”back to back”. Vi kom dit några timmar innan match och möttes av helt galna Flyers-fans. De hade Kasparaitis-dockor som de hade ”hängt”. Och självklart blev det slagsmål så fort de släppte pucken.
Några år senare bytte Kasparaitis till New York Rangers. Vem som var storstjärnan där? Eric Lindros. Litauern var den ultimata ”hata att spela mot, älska att spela med”-liraren.
Men det fanns viss risk med att vara hans lagkamrat.
– Man fick se upp på träningarna ibland. Han kunde dela ut tjuvsmällar där också, säger Andreas Johansson.
– Darius spelade på gränsen hela tiden. Det var hans grej att ta för sig så där. Han visste ju att det skulle bli slagsmål efter, men han gnällde aldrig. Han stod upp, tog det och sen var det över.
