Så. Nu är vi igång med träningen inför Midnattsloppet den 12 september. Eller, träning är fan att ta i.
Jag släpar runt min ursäkt till kropp på gymmet och försöker mig på övningar som heter saker jag aldrig hört talas om. Men det är kanske bättre än inget.
Min kollega Niclas behöver dock inte vara orolig över att förlora 5 000 kronor, än.
Att träna innebär att kliva in i en helt ny värld. Det är maskiner, stön, vikter, muskler och övningar som tagna ur en Kama Sutra-bok.
Men nu är jag i alla fall igång i min jakt på milen under 60 minuter, eller snarare i min jakt på min kollega Niclas surt förvärvade pengar.
Maskiner, fria vikter, löpning
Vafan har jag tränat under veckan då? Jo, allt.
Jag har tränat med lösa vikter, maskiner, med min egen kroppsvikt, gått på olika gruppträningspass och sprungit på band.
Det sistnämnda kanske är viktigast eftersom det är just springa jag ämnar göra den 12 september under Midnattsloppet.
Cirkelpass = dunder
Status på löpningen hittills: jag kunde springa ungefär 800 meter innan jag kände att både ryggen och knäna gav vika under min sumobrottar-kropp.
Så här kändes det efteråt.
MEN! En kollega tipsade mig och ett gäng till på jobbet om att köra ett cirkelpass, bestående av ett gäng vidriga övningar som definitivt skulle ”ta ordentligt.”
Passet innehöll övningar som hette saker jag aldrig hört talas om innan: det var mountainclimbers, chins, dips, crunches och all möjlig jävla annan skit som sög musten ur en.
Som synes nedan.
Morgonen efter cirkelpasset knakade det hejvilt i de gamla lederna och musklerna ömmade som ingenting annat.
Men det är bara att hänga i, för jag ska fanimig vinna över Niclas. Stay tuned för fler fula selfies och dåliga träningstips!
