Jaha, då har det även blivit dags för mig att sälla mig till den inte helt sällsynta skaran som kallar sig för träningsmänniskor. Exakt hur detta kommer att gå vet jag, naturligtvis, inte i skrivande stund men känner jag mig själv rätt blir det väl ett jävla misslyckande.
Hur hamnade jag här?
Eftersom jag inte belönats med ett direkt bildskönt ansikte så har jag sedan barnsben fått skaffa mig uppmärksamhet genom att vara rapp i käften. Det har inte varit enbart positivt för att uttrycka mig diplomatiskt. Nej, att vara dum i huvudet och stor i orden har satt mig i allehanda knipor, vilket ju även är fallet här och själva anledningen till att den här utmaningen ens existerar. Genom att dumdrygt haspla ur mig till min kollega Niclas att ”vem fan som helst klarar milen på under en timme” har jag nu tvingats in i ett vad där jag måste betala Niclas den facila summan av 5 000 kronor om jag inte klarar att springa Midnattsloppet på färre än 60 minuter. Vilket jag inte kommer att klara och nog får betraktas som det dummaste beslutet jag någonsin tagit.
Varför kommer jag inte klara det?
Svaret på frågan ovan är väldigt simpelt: jag är för lat. En mänsklig reinkarnation av katten Gustaf för att göra en helt unik jämförelse. Jag ogillar att röra på mig, såvida det inte handlar om att frakta min arma kropp mellan hemmet och puben.
Det bör även nämnas att jag tycker om ”livets goda” vilket i princip innebär att jag stoppar allt som förkortar livet i käften.
Jag är dessutom inte direkt en hejare på att slutföra saker. Till exempel tillbringade jag tre år på en journalistutbildning i Kalmar utan att ta examen, en nyhet som når min arbetsgivare nu när de läser detta. Det innebär att jag i skrivande stund har 173 666 kronor kvar i studielån, utan att ha fått någonting för det.
Varför ställer jag upp på det här?
Den frågan är sannolikt den mest relevanta här. Varför i helvittets röda djävlar ska jag utsätta mig för någonting jag kaskadspyr rakt ut av att bara tänka på? Jo, dels därför att omfånget på min mage i hastig takt snart inte går att mäta med ett vanligt måttband längre och dels för att knäppa den satans Niclas på snoken. Jag blev helt enkelt förbannad när han sa att han inte trodde att jag skulle klara milen på under timmen, och antog vadet. Och jag tänker verkligen inte låta honom vinna. Att torska vadet skulle dessutom helt rasera min privatekonomi och skicka mig allt längre fram på ruinens berömda brant. Det finns helt enkelt ekonomi att göra här.
Så om ni vill följa med på den här, troligtvis ganska mediokra, resan där jag försöker träna mig i form är det här ni gör det. Har ni nån kompis som också vill se detta debacle så får ni passa på att dela artikeln vidare. Väl mött!
Dela för att berätta vad du tycker om det här!
