Thomas Ravelli om den mörka baksidan av fotbollskarriären: ”Det var obehagligt”

Thomas Ravelli kommer för alltid bli ihågkommen för VM 1994.
Men själv tyckte han inte att det var lika kul med fotboll…
– Det var obehagligt att spela matcher, säger legendaren till Sportbladet.

Vi minns alla Thomas Ravelli som en glad göteborgare på fotbollsplanen. En spexare utöver det vanliga och som alltid tycktes spela med ett leende på läpparna. Framförallt under alla de underbara stunderna i VM 1994.

”Bara obehagligt”

En målvakt som verkligen spred glädje bland sina lagkamrater både i omklädningsrummet och på planen. Men så var inte fallet.

För Ravelli njöt inte alls av att spela fotbollsmatcher. Det var i själva verket tvärtom.
–  Nej, det var bara obehagligt att spela matcher. Jag har pratat med Henke Lundqvist och Jesper Parnevik och de tycker samma sak. Och min tvillingbror Andreas – han hatade det. Men jag har nog ett relä som klickar i när det verkligen gäller och då kliver jag upp ett snäpp. Fotboll var på skoj när jag var liten men sedan handlade det hela tiden om hur bra jag kunde bli, säger målvaktslegendaren om den mörka baksidan av fotbollskarriären i en intervju med Sportbladet.

Thomas Ravellis oro

Vid sidan av den oförglömliga straffräddningen i VM-kvartsfinalen mot Rumänien 1994 och de många, många fler viktiga räddningarna som Ravelli gjorde både i landslagströjan och för Blåvitt så fanns där alltid en oro.

En oro för att göra bort sig.
–  Det syns så väl om du gör en miss i mål. Som (Loris) Karius i årets Champions league-final. De där två fruktansvärda misstagen kommer att förfölja honom hela livet. Jag skulle också kunna tappa in en boll. Det oroade mig hela tiden, säger 58-åringen till kvällstidningen.

”Det kan jag ångra”

Trots de oroliga tankarna och obehaget att spela matcher så blev det ändå en väldigt fin karriär för den gode Ravelli med 143 landskamper, 8 SM-guld, Guldbollen 1981 och så VM-bronset 1994.

Ändå finns det något som målvaktsikonen ångrar med karriären.
–  Men det jag kan fundera på ibland är hur långt hade jag kommit om vi tränat lika mycket som de gör i dag. Jag körde exempelvis ingen som helst styrketräning fram till att jag var 29. Jag var för bekväm. Fasen, det kan jag ångra. Jag blev ju bara utsedd till världens näst bästa målvakt 1994…, säger han till Sportbladet.

Dela artikeln för att säga vad du tycker om det här!

LÄS MER: Den gången Ravelli bjöd på äkta Göteborgshumor i bästa sändningstid

Här hetsas Thomas Ravelli till stordåd: ”Gunde, du är en sjuk människa”

window.fbMessengerPlugins = window.fbMessengerPlugins || { init : function() { FB.init({ appId: "1678638095724206", xfbml: true, version: "v2.6" }); }, callable : [] }; window.fbAsyncInit = window.fbAsyncInit || function() { window.fbMessengerPlugins.callable.forEach( function( item ) { item(); } ); window.fbMessengerPlugins.init(); }; setTimeout( function() { (function(d, s, id){ var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) { return; } js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = "//connect.facebook.net/en_US/sdk.js"; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs); }(document, 'script', 'facebook-jssdk')); }, 0);