Sven-Göran Eriksson på bänken, Roberto Mancini på planen.
Då skapades inte sällan stor fotbollsmagi på planen.
– Han var genial, säger ”Svennis” till Sportbibeln.
Det är januari 1999 och Lazio möter Parma på bortaplan. Lazio har hörna och Roberto Mancini möter bollen….
Målet (se det nedan) är ett av de snyggaste som Sven-Göran Eriksson sett från sin plats på bänken.
– Det är ett av de snyggaste målen jag har sett, säger han till Sportbibeln.
Annars var ju kanske Roberto Mancini inte mest känd för sina mål. Alltså, 132 mål på 424 matcher är ju inte direkt skräp. Men den elegante italienaren var mer av en framspelare. En elegant. En tekniker. Med makalöst spelsinne.
– Mancini slutade aldrig att överraska, säger Sven-Göran Eriksson till Sportbibeln.
– Han var genial på planen. Han såg saker så otroligt snabbt och ibland kom han till mig när vi satt på spelarbussen. Han ville prata fotboll. Jag märkte direkt att han hade en split vision och är oerhört uppmärksam, säger ”Svennis”.
Mancini Serie A-debuterade i Bologna 1981, men flyttade redan året därpå till Sampdoria. Där bildade han en fruktad anfallsduo med Gianluca Vialli och både Mancini och klubben hade en framgångsrik period.
Mellan 1992 och -97 var ”Svennis” managern i Sampdoria och i sin självbiografi berättar svensken om vilket oerhört inflytande Mancini hade på klubben.
Det var sedan ingen skräll att ”Svennis” såg till att värva över Mancini när han kom till Lazio och jagade ligatiteln.
Målet som ”Svennis” aldrig glömmer kom alltså säsongen 1998/99. Det var dock året efter som Lazio vann titeln. 1999/00 blev också Mancinis sista säsong i Serie A. Han gjorde en halvhjärtad, kort comeback i Leicester men slutade helt år 2001.
Han har, sedan dess, haft en väldigt framgångsrik tränarkarriär och är numera förbundskapten för det italienska landslaget.
Och här är, äntligen, det makalösa målet:
