Det är alltid svårt att jämföra prestationer.
Men det Norge gör i fotbolls-VM just nu går absolut att likna vid Sveriges oförglömliga bronssommar 1994.
Det finns till och med argument som gör det större.
Det här är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
För alla svenskar så kommer sommaren 1994 alltid vara speciell, och VM-bronset då är oförglömligt och för alltid cementerat i den svenska idrottshistorien. Det var 32 år sedan, men jag är säker på att man i Norge, om lika många år, kommer prata lika varmt om sommaren 2026 – sommaren då Norge skrev in sig som en fotbollsnation att räkna med.
Redan på förhand var det många som pekade ut Norge som ett möjligt land att ta sig långt i fotbolls-VM, men att det skulle gå så här bra, att det skulle bli denna succé, var det få som hade föreställt sig. Man hade visserligen Erling Haaland – världens bästa anfallare som gjorde sanslösa 16 mål på åtta matcher i VM-kvalet – och en rad andra stjärnspelare som gör avtryck i Europa. Man har även Ståle Solbakken, en hyllad förbundskapten som fått jobba i många år med sitt lag. Men man hade ingen erfarenhet av att spela stora mästerskap, och man fick vrida tillbaka klockan till 1998 för att hitta senast Norge var med i VM. Mästerskapsrutin brukar beskrivas som ovärderlig. Norge verkar klara sig utmärkt utan den.
Norge förtjänar att hyllas
Det är total eufori i grannlandet och det blir vildare för varje dag. Man gjorde jobbet mot Irak och Senegal i gruppspelet och kunde sedan vaska gruppfinalen mot Frankrike. Det visade på mod från Ståle Solbakken, men gav även en tuffare väg framåt i slutspelet. Elfenbenskusten hade imponerat i gruppspelet och var det bättre laget mot Tyskland – men avfärdades utan större problem av Norge. Brasilien har kanske sin sämsta upplaga på många år, men det är fortfarande Brasilien, med världsspelare i varenda lagdel.
Men Norge var det bättre laget, styrde matchen – och har Haaland som bara behöver två lägen på en match för att göra två mål och avgöra matcher på egen hand. Nu ror Norge vidare i VM med en kvartsfinal mot England senare i veckan, ett England som inte imponerat fullt ut och där Norge kan stå för ännu en sensation och säkra en plats i medaljmatcherna. Det vore det största som hänt i norsk idrott, men redan nu har man fått sin egen sommar som Sverige hade 1994.
LÄS MER: Erling Haaland: Fotbollskarriär, lön, familj och flickvän
Sverige tog då brons men det var ingen fullständig skräll. Blågult hade tagit sig till semifinal i EM två år tidigare, med ungefär samma trupp, och hade en på pappret enklare väg till semifinalen än Norge haft. Totalt blev det vinster mot Ryssland, Saudiarabien och Rumänien (på straffar) innan bronsmatchen. Visst, oavgjort mot Brasilien i gruppen var imponerande, och såväl Rumänien som Bulgarien var betydligt bättre då än nu. Men redan nu har ett Norge, helt utan mästerskapsrutin, vunnit fyra matcher i VM, varav en mot mesta mästarna Brasilien.
Norge har dessutom visat upp ett mod under mästerskapet och alltid spelat sitt eget spel. Vårt grannland vinner inte genom att parkera bussen eller på motståndarnas misstag, och man ser på riktigt ut som ett av världens bästa landslag med världens bästa anfallare i spetsen. Det Norge gjort den här sommaren är redan nu minst lika imponerande som Sveriges VM-brons 1994. Vinner grannlandet mot England senare i veckan är det inte längre något snack om saken. Hur mycket det än svider för alla oss svenskar.
GUIDE: Fotbolls-VM 2026: Hela spelschemat, tv-tider och alla resultat
Sportbibeln strävar efter en trovärdig och mångsidig rapportering. Rapportera faktafel här. Här kan du läsa mer...
